MED BJÖRN EDS BLICK

Björn Ed är en nestor inom svensk utställningsproduktion. I femtio år har han skapat utställningar och ännu längre, under minst sextio år, har han tittat på utställningar. Noga. Så vilka tendenser ser han i Stockholms utställningsdjungel i dag? UEForum fick följa med honom på museirunda. Han valde att besöka två favoriter, Liljevalchs och Thielska, som enligt honom ”har de finaste utställningsrummen i världen”.

Liljevalchs har under den gångna säsongen visat anmärkningsvärt gedigna och påkostade utställningar. Hur är det möjligt? Först var det August. En djefla utställning, belönad med UEForums guldpris och korad till årets utställning på Museernas vårmöte 2013. Det förvånar mig inte. Scenografen Ulla Kassius har tagit tillvara Liljevalchs inbyggda dramaturgi och med hjälp av tusentals obehandlade träfiberskivor skapat en fantastisk utställningsteater i 12 akter/rum.

I samma vackra lokaler visade Jens Assur mellan 13 april och 2 juni i år sin fotoutställning Africa is a Great Country. Jens Assur vill ge en annan bild än den gängse, enligt DN:s notis om att utställningens budget har varit 10 miljoner kronor. Det kan förklara de påkostade, närmare 3x4 meter stora, högupplösta bilderna.

Jättestora kartor med texter dyker upp här och där på väggarna, något som kanske kan förklaras med att SIDA har bidragit med 4 miljoner kronor. Bilderna visar vår tids folktomma flygplatser, shopping- och livsstilsmiljöer. Det ser ut som om Jens Assur undvikit att ge sig ut i folkvimmel med sin dyra kamerautrustning. Undantag finns förvisso, som den högupplösta bilden med myllrande taklandskap från Kairo. Bilden avslöjar det strävsamma livet i miljonstaden.

Nästa utställning, Home Sweet Home, har underrubriken ”Möblerade berättelser” och öppnar 27 juni. Visst låter det spännande? Liljevalchs under ledning av Mårten Castenfors är ett inspirerande föredöme i Utställningssverige. Inför Liljevalchs 100-årsdag är en arkitekttävling utlyst för att skapa en tillbyggnad som ska kopplas ihop med Carl Bergstens mästerverk från 1916.

Anslag – budget – publikintäkter – sponsorer. Det är nyckelord år 2013. Inte minst för Thielska galleriet ute på Djurgården. Med konstnärlig och säker hand skapade, förnyade och förvaltade Ulf Linde där en atmosfär som nu är hotad. Den Thielska atmosfären har fått sig en törn i förnyelsearbetet med att göra Thielska till en ekonomiskt gångbar kulturinstitution. Det låter oroväckande. Vart är vi på väg?

Text och foto: Björn Ed
BE är utställningsarkitekt och utställningsformgivare..